Polistrupperna – den norska armén
i Sverige

”Det var en utomordentligt märklig sak.” Så skrev statsminister Tage Erlander i sina memoarer från andra världskriget om hur Norge på svenskt territorium tilläts utbilda och utrusta en militär styrka på c:a 15 000 man. Rustningen av dessa polistrupper genomfördes i forcerat tempo de två sista krigsåren från sommaren 1943.
 
Två färgstarka personligheter, norske läkaren och motståndspionjären Carl Semb, och svenske kriminologen Harry Söderman, tog oberoende av varandra två viktiga initiativ. Strax efter flykt till Sverige organiserade Semb s.k. hälsoläger där i praktiken värnpliktiga norska flyktingar mönstrades. Söderman, mest känd som ”Revolver-Harry”, startade i samverkan med norska exil-regeringen i London utbildning av 20 kriminal- och 50 ordningspoliser på Johannesbergs slott, ca 6.5 mil norr om Stockholm. 
 
Två år senare, då Tyskland kapitulerade, ryckte tre divisioner från Sverige in till Oslo, Trondheim och Narvik. Polistrupperna hade efterhand expanderat mycket kraftigt, eller som Erlander kommenterade: ”Med stor skicklighet och målmedvetenhet, man kan lugnt säga hänsynslöshet, byggde den norska ledningen under den blivande norske överbefälhavaren general Berg upp en norsk militärtrupp i det neutrala Sverige.” En annan norsk nyckelperson var överste Olaf Helset. 
 
Varken Semb eller Söderman var yrkesmilitärer och deras engagemang för polistrupperna minskade efterhand, samtidigt som svenska försvarsstaben under ledning av C.A. Ehrensvärd och Nils Svedlund ställde upp för sina norska kollegor. Två stora övningar genomfördes, i Dalarna i december 1944 och i Hälsingland i april 1945, som generalrepetition inför hemmarschen.

Medan kriget ännu pågick fördes polistrupper till norska Finnmark för att hävda att regionen var under styre från exilregeringen. Sovjetiska Röda Armén hade dessförinnan tvingat tyska trupper till reträtt.
 
Norsk militär upprättade efterhand ett 20-tal förläggningar och baser i Sverige. Förutom polistrupper tränades vid extra hemliga läger även kommandosoldater, sabotörer och kurirer. Norska rekryter flögs också i amerikanska militärplan till England 1944. Då freden kom hade totalt över 20 000 norrmän haft olika roller med militär bakgrund på svensk mark. 

I efterhand kan konstateras att begreppet polistrupperna har förminskat deras betydelse och givet en felaktig uppfattning om deras förmåga. De så kallade ”polissoldaterna” var i själva verket en välutrustad och välutbildad norsk i armé i Sverige. Det var sammantaget den största utanför Norges gränser under kriget.

 

Klicka på bilden för att förstora.

Jeg er klar over at etableringen av norske polititropper i det nøytrale Sverige stillet Sveriges Regjering overfor betydelige problemer. Gjennom reisingen av denne minnesten ønsker det norske folk å vise sin takknemlighet Jeg er klar over at etableringen av norske polititropper.
(ur kung Olavs tal 1983).