1. NORGES MILITÄRA VERKSAMHET I SVERIGE UNDER KRIGET 

Bakgrund 
Den norska militära verksamheten i Sverige under andra världskrigets sista år pågick vid 25-talet platser från Öreryd i Småland till Karesuando i nordligaste Lappland. Det var utbildningsläger för "polissoldaterna", det vill säga bland annat infanterisoldater, kustartillerister och radiotelegrafister, men det var också specialläger för kommandosoldater och sabotörer samt kurirer. Vidare fanns också så kallade "hälsoläger" som var läger för mönstring av norska soldater. Totalt omfattade den militära verksamhten närmare 20.000 norrmän. All verksamhet var mer eller mnidre känd och sanktionerad av svenska myndigheter. 

Denna verksamhet är idag markerad på ca 15 platser i Sverige, alltifrån enkla skyltar till pampiga minnesstenar. 

Härutöver fanns även en dansk militär verksamhet i Sverige, Den danska brigaden, som kan jämföras med de norska "polistrupperna". Den danska brigaden var dock betydligt mindre och omfattade ca 4.000 danska soldater. 

Minnesstenarnas tillkomst
Den första norsk-svenska minnesstenen restes 1977 i Öreryd, som 1941 hyste det första mottagningslägret för flyktingar från Norge. Lägret användes senare för träning av ”polistrupper”. Då flyktingströmmen ökade 1942 organiserades en ny mottagningscentral mera centralt vid Kjesäter i Sörmland.
 
Flertalet av minnesstenarna tillkom på 1980- och 1990-talet och då med en koppling till de platser där det förekom utbildning av ”polistrupperna”. En central person för att så skedde var Kåre Berg, dåvarande försvarsattaché vid norska ambassaden i Stockholm. Han var också den drivande personen för överlämnandet av den officiella minnesstenen Norges tack som kung Olav V överlämnade till kung Carl XVI Gustaf 1983. Den stenen markerade att det var 40 år sedan det första lägret upprättades vid Johannesberg 1943. Minnesstenen Norges tack fick på initiativ av Svensk-norska samsarbetsfonden en ny placering 2016. Den står nu nedanför norska ambassaden i Stockholm, längs med Folke Bernadottes väg på Kungl. Djurgården.

För upprättandet av minnesstenarna var också enskilda krigsveteraner och Polititroppenes Veteranforening mycket betydelsefulla. Tillsammans med lokala eldsjälar och ideella föreningar restes minnesstenar på lägerplatserna och invigningen skedde med högtidliga ceremonier i närvaro av krigsveteraner, företrädare för norska ambassaden, lokala politiker etc. Särskilt 1995 skedde det en stor aktivitet med anledning av 50 års markeringen av Norges befrielse. 
 
När Polititroppenes Veteranforening, tillsammans med många andra motsvarande föreningar i Norge, upphörde 2005 i samband med 60 års markeringen av den norska befrielsen 1945, så avstannade arbetet med minnesstenarna. En orsak var också att flera av de krigsveteraner som hade varit aktiva i ”polistrupperna” i inledningen av 2000-talet var gamla och några hade avlidit.
 
Under senare år har det dock tillkommit nya minnesstenar på initiativ av enskilda personer. Det är exempelvis vid Mauritzbergs slott 2018 och vid Älgberget 2019, vilka presenteras nedan och med särskilda avnitt. 

Om stenarna 
De olika minnesstenarna skiftar i storlek och utseende. Några har en inskription inhuggen i stenen och några en metallplatta. Vid några minnesstenar finns också någon form av informationsskylt.

Eftersom det har gått ca 30 – 40 år sedan då flera av stenarna restes har de blivit slitna av väderlekmässiga omständigheter. Härtill har flera stenar inget tydligt ägarskap, det vill säga det finns ingen särskild lokal organisation som sköter dem. Vidare är många placerade på lägerplatserna som låg avsides från någon tätort. De uppmärksammas därmed inte dagligen och glöms med tiden bort. Ofast har stenarna inte heller något specitikt namn och är då inte enkla att eftersöka på nätet eller i digitala arkiv. 

Ett viktigt påpekande är att minnesstenarna inte är några gravplatser, utan stenar för att markera en viktig händelse. 

2. KORT BESKRIVNING AV OLIKA PLATSER

Nedan är en kort beskrivning av de norska flyktingcentralerna, militära förläggningar, mönstrings- och specialläger som  fanns i Sverige under krigsåren 1941 - 1945. I texten där det står MM markerar att det finns ett minnesmärke. 

OBS: KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÅ STÖRRE BILD. 

 Flyktingcentraler
 
ÖRERYD, Kyrkby vid ”Nissastigen” i Öreryds socken, inom nuvarande Gislaveds kommun i Jönköpings län. Det var den första flyktingcentralen under åren   1941 – 1942. MM
 
KJESÄTER, En herrgård utanför Vingåker i Södermanlands län. Detta var den stora "centralen" under åren 1942-1945. MM
 
Militära förläggningar
 
ÖRERYD (se ovan). Då flyktingmottagningen flyttades till Kjesäter 1942 blev lägret vid Öreryd en ”sluss” för norska medborgare ut till den svenska arbetsmarknaden, för att från 1943 användas som förläggning för ”polistrupperna”. Bas för bataljon IV fram till freden 1945. MM
 
MOSSEBO, en by strax norr om Öreryd alldeles intill ”Nissastigen”. Här förekom utbildning av radiotekniker, signalister, telefon- och telegrafpersonal.
 
MAURITZBERG, ett slott vid Bråviken i Östra Husby socken på Vikbolandet i Norrköpings kommun, Östergötland. Här skedde utbildning av ”hamnpoliser” som i verkligheten var kustartillerister, marinsoldater, radiotekniker till ”polistrupperna” och befäl till norska handelsflottan (Nortraship). Se särskillt avsnitt. MM
 
ECKERSTA, Bettna socken i nuvarande Flens kommun, Södermanland. Dit skickades ”färska” rekryter från Kjesäter för att efterhand förflyttas till reguljära bataljoner.
 
BERGA, en gård nära Turinge kyrka i Nykvarns kommun väster om Södertälje, Stockholms län. Vid kyrkan är Harry Söderman begravd. Han ägde Berga gård som användes för utbildning av norska lottor, MC-ordonnanser, chaufförer m.m.    
 
MÄLSÅKER, ett gods med slott på Selaön i Mälaren, inom Strängnäs kommun, Södermanland. Närmaste tätort Stallarholmen. Enda förläggningen som ägdes av norska staten (1943-46). Ett av fyra ursprungliga skjutläger. Bas för bataljon V. Norsk befälsskola april-september 1945. Har funnits MM, men som stulits och vandaliserats.
 
FÄRNABRUK, bruksegendom med herrgård i Ramnäs, Skinnskattebergs kommun, Västmanland. Skjutläger. MM
 
JOHANNESBERG, herrgård med slott i Gottröra socken, Norrtälje kommun i Stockholms län. Högkvarter och förläggning för Rikspolitiet, en militär fältpoliskår. Utbildning av stabsbefäl. Ett kluster av träningsplatser i omgivningarna; Axvall vid sjön Uttran, ”Torpet”, signalistutbildning, militär hundskola vid Stora Fors m.m. MM
 
STRÅTENBO i Aspeboda socken, som numera tillhör Faluns kommun. Utbildningsläger för sanitetsbefäl och sjukvårdare. MM
 
BÄCKEHAGEN, Bergsmansgård strax norr om Falun vid sjön Varpan. Skjutläger. Träning av bataljon VI. MM
 
TOFTA BRUNN, disciplin- och sorteringsläger i Korsnäs, Sundborns socken, Dalarnas län.
 
ÄLGBERGET, skogsarbetarläger i de ”djupa skogarna” i Dalarna mellan Dala-Floda och Leksand. Skjutläger. Sista krigsvåren och fram till freden i maj 1945 användes Älgberget som förläggning för en elitstyrka, den s.k. HS-bataljonen. Dessutom tränades specialister ur hjemmefronten som vid hemkomsten skulle säkra infrastruktur och förhindra den ”brända jordens taktik” som tyska trupper använt med förödande resultat i Finnmark. Se särskilt avsnitt.  MM
 
SKÅLMYRA och TAPPUDDEN i Ore socken, Furudal, i nuvarande Rättviks kommun. Förläggningar för bataljonerna VIII och VII fram till krigsslutet. Gemensam MM vid Norskt Veteranmuseum, beläget vid Furudals bruk.
 
VOXNA, stationssamhälle i Voxna socken, Ovanåkers kommun, väster om Bollnäs i Hälsingland, Gävleborgs län. Kallas ibland Homna. Ett f.d. interneringsläger som användes för bl.a. utbildning av ”pionjärer” (ingenjörsförband). MM
 
BAGGBÖLE i dåvarande Njurunda landskommun väster om Sundsvall i Västernorrlands län. Bas för bataljon III. MM
 
HOLMARUDDEN nära tätorten Erikslund väster om Ånge i Västernorrlands län. Utbildning av hästvårdare och signalister. MM
 
ÖVERTORNEÅ, socken i Norrbottens län, Lappland. Numera egen kommun. Under täcknamnet ”Lövlia” organiserades där inför krigsslutet 1945 ett samlingsläger för tre bataljoner ( I, II och V ) inför insatsen i Finnmark och övriga Nord-Norge.
 
KARESUANDO, Sveriges nordligaste kyrkby vid gränsälven Muonio. Belägen inom Kiruna kommun. Distriktet Karesuando gränsar till både Finland och Norge. Under täcknamnet ”Finse” och med bistånd av svenska ingenjörstrupper byggdes sista krigsvintern 1945 en provisorisk väg för uppmarsch genom ”Finska kilen” till den nordsamiska orten Kautokeino i Finnmarks fylke.  
 
Mönstrings- och specialläger
 
SKARPNÄCK, stadsdel inom södra Stockholms stad. Krigsflygfält under andra världskrigets första år. I hemlighet övade här blivande norska flygvapenpiloter landningar med glidflyg 1944.
 
TORESTA, (Thoresta) i Bro socken i landskapet Uppland, nuvarande Upplands-Bro kommun i Stockholms län. Planerades först som förläggning för ”polistrupper” men blev tidigt ett s.k. vänteläger för norska rekryter som skulle flygas över från Bromma till Skottland med plan som gick nattetid på hög höjd över Norge och Nordsjön. Mindre ”vänteläger” organiserades också vid Fiskarudden på Lidingö och på Orhems gård i Skarpnäck söder om Stockholm. 
 
ÄHLBY GÅRD på Ekerö i Mälaren, väster om Stockholm. I dag egen kommun inom Stockholms län. Gården användes i största hemlighet från sommaren 1944 för träning av kommandosoldater, sabotörer och kurirer. Träningen motsvarade den för ”Kompani Linge” i Skottland – exklusive fallskärmshopp (vilket inte behövdes för att från Sverige utföra uppdrag inne i Norge).
 
SKEBERG, en samling ensligt belägna byar vid sjöarna Djursjön, Gyllingen och Molnbyggen söder om Leksand i Dalarna. Utbildningen hade samma syfte och upplägg som den vid Ählby gård på Ekerö, men med hårdare skjut- och sprängövningar som var möjliga i omgivande milsvida skogsterräng. Bas för hemliga uppdrag inne i Norge. 
 
KALLAX flygflottilj vid Luleå (Norrbottens flygflottilj F21). Särskilt utvalda norska signalister skickades efter utbildning vid Mauritzberg och Johannesberg till denna svenska flygflottilj inför uppdrag med samband- och underrättelsetjänst i det befriade Finnmark sista krigsvintern 1945. De tränade bl.a. fallskärmshopp. Flottiljen användes också av den norskamerikanske flygöversten Bernt Balchen för att flyga in ”polistrupper” till Kirkenes i östligaste Finnmark, vilket skedde under täcknamnet "Operation Balchen". MM 
 
FISKARUDDEN, ett så kallat ”vänteläger”/uppsamlingsplats på Lidingö. Där väntade utvalda norska soldater, agenter etc på att få transport med flyg från Bromma till Skottland. För att sedan där genomgå ytterligare utbildning och sedan med flyg från Skottland luftlandsättas i Norge och olika uppdrag som exempelvis sabotage mot den Nazi-tyska ockupationsmakten. På Fiskarudden skedde även svensk signalspaning mot både den tyska och den sovjetiska krigsmakten. Dessutom fungerade Fiskarudden som depå för högexplosiv krigsmateriel från USA som skulle vidare till motståndsrörelserna i Norge och Danmark.     
 
3. DEN DANSKA BRIGADEN  

Danska brigaden, Danforce, var en militär enhet bestående av danska flyktingar som utbildades i Sverige 1943–1945. Detta skedde på ungefär samma sätt som med de norska "polistrupperna".  Brigaden var tänkt att användas i Operation rädda Danmark men då operationen inte blev av överfördes den från Helsingborg till Helsingör i Danmark den 5 maj 1945.

På Rådhuset i Helsingborg minns ett minnesmärke uppsatt av den Danska brigadföreningen den 4 maj 1955. Texten är enligt följande: Denne tavle skal tolke en tak til Sverige for storsindet hjaelp i Danmarks fem onde år. 

4. ANNAN VERKSAMHET, ENSKILDA PERSONER OCH SÄRSKILDA HÄNDELSER 

På en pelare i Folkes hus vid Norra Bantorget i Stockholm sitter en skylt som markerar att det var där som Danska birgadföreningen bildades den 6 april 1945. 

På husfasader i Stockholm finns också skyltar som påminner om att det har förekommit verksamhet eller bott personer i husen som har en koppling till Norge under andra världskriget. 

Utanför rådhuset i Helsingborg finns också en stor sten som tack för hjälpen av mottagande av norrmänn som suttit fängslade i Nazityskland. En mottsvarande danskt tack till Sverige finns också vid samma rådhus. 

På stenen vid rådhuset står följande: Gjennom Hälsingborg kom våren 1945 tusener av norske politiske fanger på vei hjem fra nazistiske fengsler og konsentrasjonsleirer. Denne bauta har Norge reist til minne om den svenske hjelpeekspedisjons store innsats.

5. Minnesmärken i Norge 

De minnesstenar som finns i Norge och som har en koppling till kriget och Sverige gäller framför allt civila insatser och enskilda personer.
 
På olika ställen längs med den norsk-svenska gränsen finns det exempelvis minnesstenar som markerar ett tack till de civila personer som var kurirer eller som hjälpte norrmän att fly till Sverige (så kallade "grenseloser").
 
En del av de som flydde var norska judar och det finns en särskild skylt på Holbergsgate 21 i Oslo där det tidigare låg ett barnhem för judiska barn.
 
Det är framför allt tre svenskar som lyfts fram i Norge från krigsåren. Det är Harry Söderman, Folke Bernadotte och Torgny Segerstedt. Alla dessa tre har egna byster på Voksenåsen.
 
Runt om i Norge finns det också väg- och gatunamn för Folke Bernadotte och Torgny Segerstedt. För Folke Bernadotte finns det sex väg- och gatunamn och åtta för Torgny Segerstedt. Även den svenska journalisten Ture Nerman har en gata uppkallad efter sig i Bergen. 
 
I början av kriget sönderbombades flera norska byar av Nazityskland. Från svenska Röda Korset, vars ordförande var prins Carl (Kronprinsessan Märthas far), skickades monteringsfärdiga hus – så kallade Svenskehus - för att återuppbygga de städer som drabbades värst, exempelvis Kristansund, Åndalsnes, Narvik och Bodö.  Husen finns fortfarande kvar och är bebodda.