Seminariet Naboskap i ufredstid
I anslutning till invigningen av den norska minnesstenen på Mauritzberg den 11 juni 2018 avhölls ett seminarium. Det hade rubriken Naboskap ufredstid. Moderator för seminariet var Mats Wallenius, Svensk-norska samarbetsfonden.
INLEDNING
Seminariet öppnades av Liisa Lipsanen. ägaren av av Mauritzbergs slott, som lyfte fram betydelsen av att vårda ett slotts historia och föra den vidare till nästa ägare. Därefter höll Reidar Svedahl, kommunalråd i Norrköping, ett tal om betydelsen av att inte glömma andra världskriget. Hans far var norsk soldat som stred i Norge 1940.
MILITÄR SVENSK-NORSK SAMVERKAN 1943-1945
För att få en bakgrund till invigningen av den norska minnesstenen på Mauritzberg höll författaren Anders Johansson ett anförande kring rubriken Utbildningen av den norska armén i Sverige och Mauritzbergs slott i den svensk-norska krigshistorien 1943 - 1945. Armén kallades för ”polistrupperna” och 2018 var det 75-år sedan den mycket speciella och bortglömda satsningen påbörjades. För mer information om "polistrupperna" se avsnittet Åren 1943-1945.
Som en avlutning på föredraget intervjuade Anders 94-årige Egil Magnussen som ingick i ”polistrupperna” och vistades på Mauritzberg våren 1944. Att han var på Mauritzberg framkom när hans inristning ”8814 Egil” upptäcktes i slottets pannrum 2017. Egil flydde som 17-åring tillsammans med sin mor och yngre bror från Idd utanför Halden den 12 april 1940. Under åren fram till 1944 arbetade han bland annat på jordbruk och gick en elektrikerkurs. Under våren 1944 blev han inkallad till «polistrupperna» och gick en tre månaders kurs som radiosignalist på Mauritzberg. Därefter var han på andra träningsläger. Den 10 maj 1945 var ha med i den bataljon som marscherade in i Oslo.
FLYKTEN FRÅN KRIGETS NORGE TILL SVERIGE
Förutom den norska militära verksamheten på Mauritzbergs slott 1943 - 1945 behandlade seminariet även andra delar kring svensk-norska händelser under krigsåren. Bland annat uppmärksammades att Sverige blev en fristad för ca 1300 judar som flydde från Norge till exempelvis Norrköping. Många av de judar som flydde till Norrköping kom från Trondheim. Två städer som sedan 1946/47 är vänorter. Förmer information om de norska flyktingarna till Sverige, läs här...
Fortfarande finns tidsvitten som kan berätta om flykten från Trondheim och tiden i Norrköping. Det har författaren Birgit H Rimstad lyft fram i sin bok Unge tidsvitner – Jødiske barn og unge på flukt fra det norske Holocaust (utkom 2016). Av de 14 tidsvittnen som intervjuas i boken kom fyra till Norrköping under kriget. Två av dessa kom från Trondheim; Evelyn Bøe Kahn (född 1938) och Liv Isaksen Bakken (född 1932) och båda bodde i Norrköping från 1942 och fram till freden i maj 1945. Evelyns pappa var också "polissoldat" på Mauritzberg under krigsåren. I samband med seminariet berättade Evelyn Bøe om flykten som 4-åring och hennes tid i Norrköping under åren 1942 - 1945 samt sommaren på Mauritzberg 1944.
Som en bakgrund till Evelyns och hennes föräldrars flykt gav Birgit H. Rimstad en introduktion kring judarnas situation i Norge under andra världskriget, med fokus på förhållandena i Trondheim och kopplingarna till Norrköping. Detta kompletterades med ett inlägg av författaren Johan Perwe som bland annat har skrivit boken Mörkläggning – nazismen och motståndet i Norrköping 1933 – 1945 (utkom 2016). Johan är uppväxt i Norrköping och vid sidan av sitt författarskap arbetar han som pressansvarig vid myndigheten Forum för levande historia i Stockholm. Under seminariet skedde ett samtal mellan Evelyn och Johan där hon kommenterade bilder från sitt fotoalbum från åren i Norrköping och vistelsen på Mauritzberg.
Andra som flydde till Sverige var krigsfångar, många från Östeuropa som fångatagits av Nazi-Tyskland, och som tvingades bygga vägar, järnvägar, flygplatser m.m. i Norge. En av dessa var norrköpingsbon Bitte Sundins far Tadeusz Zbozi. Han flydde som 26 åring 1942 från Norge till Sverige. Vid seminariet redovisade Bitte Sundin sina efterforskningar kring sin fars flykt och tiden därefter i Sverige.
GREVE FOLKE BERNADOTTE OCH HANS BORTGLÖMDA INSATS
Vid freden i maj 1945 var det kvar ca 90 000 krigsfångar i Norge. Som representant för Röda korset fick greve Folke Bernadotte uppdraget att ordna med deras hemresor i ett krigs sargat Europa. Detta var en mycket stor och svår uppgift som har hamnat i skymundan. Kring detta berättade Anders Johansson utifrån rubriken Greve Folke Bernadottes insatser för Norge under andra världskriget – mycket mer än de vita bussarna. För mer information om de vita bussarna, läs här...
Anders började med att berätta om en unik bild från en speciell dag och plats. Bilden visar den svenska greven Folke Bernadotte som tillsammans med Norges kronprins Olav står på Slottsbalkongen i Oslo och gör honnör för det norska folket den 17 maj 1945. Det är första gången på fem år som Norge återigen kunde fira sin nationaldag. Bilden publicerades i norska Dagbladet dagen därpå. Sedan har den även publicerats 1985 i minnesalbumet Vår kamp er kronet med seier! och 2016 i boken Norges tack – svek, samverkan och solidaritet över Kölen 1940-1945. Till höger om kronprinsen står Bjarne Øen, chef i London för militära samarbetet med hjemmefronten och som flera gånger besökte Sverige för att bl.a. resa in i Norge under ockupationen.
I samband med föredraget spelades upp en unik radiointervju med Folke Bernadotte som Sven Jarring gjorde den 19 maj 1945 på Fornebu, Oslos flygplats. Då var Bernadotte på väg hem efter att bland annat ha deltagit i 17-majfirandet och haft möten om sitt uppdrag med krigsfångarna.
Efter kriget utsågs Folke Bernadotte till FN:s första fredsmäklare 1948. Samma år mödades han i Israel, det vill säga för 70-år sedan 2018. Detta uppmärksammades även av Anders Johansson genom att kommentera det sista brev som Folke Bernadotte skrev. Brevet var ett svar på en vädjan från en ensam 68-årig kvinna, Maria J. Helsingius, från ett läger för ”displaced persons” i det krigshärjade Tyskland. Hon var en bland ca 850 000 vinddrivna människor som hölls i läger av de allierade myndigheterna i interneringsläger.
I Jerusalem den 17 september 1948, dikterade Folke Bernadotte till sin sekreterare ett svar till Maria J. Helsingius. Han uttryckte sin medkänsla med alla de människor som fortsatt hölls kvar i läger tre år efter krigsslutet, och upplyste om att USA lovat bevilja inresa för 205 000 människor ur de s.k. DP-lägren.
Även om Folke Bernadotte hade fullt upp med att försöka lösa ”the Palestinian situation” så skulle han inom kort resa till Paris för FN:s generalförsamling. I sitt brev skriver han bland annat: ”I hope that I - - - will have an opportunity to talk to some leading people in this organisation and organisations specially working for the DPs”. Han hoppades alltså få möjlighet att göra en insats för europeiska krigsoffer inför den nya världsorganisationen. Detta svar till Maria J. Helsingius blev Folke Bernadottes allra sista brev innan han mördades just denna dag, den 17 september för 70 år sedan.
Seminariet avslutades av greve Bertil Bernadotte, son till Folke Bernadotte, som kommenterade en artikel som hans far skrev i en bortglömd bok från 1945. Den okända, men mycket intressanta boken heter i den svenska upplagan Grannar emellan och den norska har titeln Frändefolk. Boken är sammanställd av Bertil Kugelberg och Joakim Ihlen. Båda två var starkt engagerade i Svenska Norgehjälpen och för ett fritt Norge. De blev också efter kriget tongivande personer i Svensk-norska samarbetsfonden. Bertil Bernadotte framhöll avslutningsvis vikten av inte glömma de humanitära insatser som gjordes 1945 och att de lever vidare för att inspirera kommande generationer i framtida kriser.
INLEDNING
Seminariet öppnades av Liisa Lipsanen. ägaren av av Mauritzbergs slott, som lyfte fram betydelsen av att vårda ett slotts historia och föra den vidare till nästa ägare. Därefter höll Reidar Svedahl, kommunalråd i Norrköping, ett tal om betydelsen av att inte glömma andra världskriget. Hans far var norsk soldat som stred i Norge 1940.
MILITÄR SVENSK-NORSK SAMVERKAN 1943-1945
För att få en bakgrund till invigningen av den norska minnesstenen på Mauritzberg höll författaren Anders Johansson ett anförande kring rubriken Utbildningen av den norska armén i Sverige och Mauritzbergs slott i den svensk-norska krigshistorien 1943 - 1945. Armén kallades för ”polistrupperna” och 2018 var det 75-år sedan den mycket speciella och bortglömda satsningen påbörjades. För mer information om "polistrupperna" se avsnittet Åren 1943-1945.
Som en avlutning på föredraget intervjuade Anders 94-årige Egil Magnussen som ingick i ”polistrupperna” och vistades på Mauritzberg våren 1944. Att han var på Mauritzberg framkom när hans inristning ”8814 Egil” upptäcktes i slottets pannrum 2017. Egil flydde som 17-åring tillsammans med sin mor och yngre bror från Idd utanför Halden den 12 april 1940. Under åren fram till 1944 arbetade han bland annat på jordbruk och gick en elektrikerkurs. Under våren 1944 blev han inkallad till «polistrupperna» och gick en tre månaders kurs som radiosignalist på Mauritzberg. Därefter var han på andra träningsläger. Den 10 maj 1945 var ha med i den bataljon som marscherade in i Oslo.
FLYKTEN FRÅN KRIGETS NORGE TILL SVERIGE
Förutom den norska militära verksamheten på Mauritzbergs slott 1943 - 1945 behandlade seminariet även andra delar kring svensk-norska händelser under krigsåren. Bland annat uppmärksammades att Sverige blev en fristad för ca 1300 judar som flydde från Norge till exempelvis Norrköping. Många av de judar som flydde till Norrköping kom från Trondheim. Två städer som sedan 1946/47 är vänorter. Förmer information om de norska flyktingarna till Sverige, läs här...
Fortfarande finns tidsvitten som kan berätta om flykten från Trondheim och tiden i Norrköping. Det har författaren Birgit H Rimstad lyft fram i sin bok Unge tidsvitner – Jødiske barn og unge på flukt fra det norske Holocaust (utkom 2016). Av de 14 tidsvittnen som intervjuas i boken kom fyra till Norrköping under kriget. Två av dessa kom från Trondheim; Evelyn Bøe Kahn (född 1938) och Liv Isaksen Bakken (född 1932) och båda bodde i Norrköping från 1942 och fram till freden i maj 1945. Evelyns pappa var också "polissoldat" på Mauritzberg under krigsåren. I samband med seminariet berättade Evelyn Bøe om flykten som 4-åring och hennes tid i Norrköping under åren 1942 - 1945 samt sommaren på Mauritzberg 1944.
Som en bakgrund till Evelyns och hennes föräldrars flykt gav Birgit H. Rimstad en introduktion kring judarnas situation i Norge under andra världskriget, med fokus på förhållandena i Trondheim och kopplingarna till Norrköping. Detta kompletterades med ett inlägg av författaren Johan Perwe som bland annat har skrivit boken Mörkläggning – nazismen och motståndet i Norrköping 1933 – 1945 (utkom 2016). Johan är uppväxt i Norrköping och vid sidan av sitt författarskap arbetar han som pressansvarig vid myndigheten Forum för levande historia i Stockholm. Under seminariet skedde ett samtal mellan Evelyn och Johan där hon kommenterade bilder från sitt fotoalbum från åren i Norrköping och vistelsen på Mauritzberg.
Andra som flydde till Sverige var krigsfångar, många från Östeuropa som fångatagits av Nazi-Tyskland, och som tvingades bygga vägar, järnvägar, flygplatser m.m. i Norge. En av dessa var norrköpingsbon Bitte Sundins far Tadeusz Zbozi. Han flydde som 26 åring 1942 från Norge till Sverige. Vid seminariet redovisade Bitte Sundin sina efterforskningar kring sin fars flykt och tiden därefter i Sverige.
GREVE FOLKE BERNADOTTE OCH HANS BORTGLÖMDA INSATS
Vid freden i maj 1945 var det kvar ca 90 000 krigsfångar i Norge. Som representant för Röda korset fick greve Folke Bernadotte uppdraget att ordna med deras hemresor i ett krigs sargat Europa. Detta var en mycket stor och svår uppgift som har hamnat i skymundan. Kring detta berättade Anders Johansson utifrån rubriken Greve Folke Bernadottes insatser för Norge under andra världskriget – mycket mer än de vita bussarna. För mer information om de vita bussarna, läs här...
Anders började med att berätta om en unik bild från en speciell dag och plats. Bilden visar den svenska greven Folke Bernadotte som tillsammans med Norges kronprins Olav står på Slottsbalkongen i Oslo och gör honnör för det norska folket den 17 maj 1945. Det är första gången på fem år som Norge återigen kunde fira sin nationaldag. Bilden publicerades i norska Dagbladet dagen därpå. Sedan har den även publicerats 1985 i minnesalbumet Vår kamp er kronet med seier! och 2016 i boken Norges tack – svek, samverkan och solidaritet över Kölen 1940-1945. Till höger om kronprinsen står Bjarne Øen, chef i London för militära samarbetet med hjemmefronten och som flera gånger besökte Sverige för att bl.a. resa in i Norge under ockupationen.
I samband med föredraget spelades upp en unik radiointervju med Folke Bernadotte som Sven Jarring gjorde den 19 maj 1945 på Fornebu, Oslos flygplats. Då var Bernadotte på väg hem efter att bland annat ha deltagit i 17-majfirandet och haft möten om sitt uppdrag med krigsfångarna.
Efter kriget utsågs Folke Bernadotte till FN:s första fredsmäklare 1948. Samma år mödades han i Israel, det vill säga för 70-år sedan 2018. Detta uppmärksammades även av Anders Johansson genom att kommentera det sista brev som Folke Bernadotte skrev. Brevet var ett svar på en vädjan från en ensam 68-årig kvinna, Maria J. Helsingius, från ett läger för ”displaced persons” i det krigshärjade Tyskland. Hon var en bland ca 850 000 vinddrivna människor som hölls i läger av de allierade myndigheterna i interneringsläger.
I Jerusalem den 17 september 1948, dikterade Folke Bernadotte till sin sekreterare ett svar till Maria J. Helsingius. Han uttryckte sin medkänsla med alla de människor som fortsatt hölls kvar i läger tre år efter krigsslutet, och upplyste om att USA lovat bevilja inresa för 205 000 människor ur de s.k. DP-lägren.
Även om Folke Bernadotte hade fullt upp med att försöka lösa ”the Palestinian situation” så skulle han inom kort resa till Paris för FN:s generalförsamling. I sitt brev skriver han bland annat: ”I hope that I - - - will have an opportunity to talk to some leading people in this organisation and organisations specially working for the DPs”. Han hoppades alltså få möjlighet att göra en insats för europeiska krigsoffer inför den nya världsorganisationen. Detta svar till Maria J. Helsingius blev Folke Bernadottes allra sista brev innan han mördades just denna dag, den 17 september för 70 år sedan.
Seminariet avslutades av greve Bertil Bernadotte, son till Folke Bernadotte, som kommenterade en artikel som hans far skrev i en bortglömd bok från 1945. Den okända, men mycket intressanta boken heter i den svenska upplagan Grannar emellan och den norska har titeln Frändefolk. Boken är sammanställd av Bertil Kugelberg och Joakim Ihlen. Båda två var starkt engagerade i Svenska Norgehjälpen och för ett fritt Norge. De blev också efter kriget tongivande personer i Svensk-norska samarbetsfonden. Bertil Bernadotte framhöll avslutningsvis vikten av inte glömma de humanitära insatser som gjordes 1945 och att de lever vidare för att inspirera kommande generationer i framtida kriser.
Om flykten från Trondheim och Norrköping som en fristad
På kvällen samma dag hölls ett seminarium på Grand Hotel i Norrköping. Det hade rubriken Om flykten från Trondheim och Norrköping som en fristad för norska judar under andra världskriget. Det var till vissa delar en repris på tidigare seminariedel på Mauritzberg, men nu även med ytterligare två tidsvittnen genom Liv Isaksen Bakken och Harriet Isaksen Borg som båda också är födda i Trondheim och bodde i Norrköping under krigsåren 1942 – 1945. Tillsammans med Evelyn Bøe hade de ett samtal under ledning av Johan Perwe. De samtalade om tiden i Norrköping och judarnas situation i Norge då som nu. Arrangemanget öppnades av Norges konsul i Norrköping, Håkan Walldén.
Bidragsgivare och arrangörer
Seminariet på Mauritzberg samt arrangemanget i Norrköping kunde möjliggöras med ekonomiskt stöd från Kgl. Norska ambassaden i Stockholm, Det Norske Samfund, Stiftelsen Fritt Ord, Clara Lachmanns stiftelse, Letterstedtska föreningen och Norrköpings kommun samt arrangörerna.
Arrangörer var Svensk-norska samarbetsfonden, Voksenåsen – senter for svenk-norsk samarbeid i Oslo, Kgl. Norska konsulatet i Norrköping, Mauritzbergs slott och Föreningen Norden i Norrköping
Arrangörer var Svensk-norska samarbetsfonden, Voksenåsen – senter for svenk-norsk samarbeid i Oslo, Kgl. Norska konsulatet i Norrköping, Mauritzbergs slott och Föreningen Norden i Norrköping
Programet för den 11 juni 2018. Ladda ner pdf-fil här.
Både Svensk-norska samarbetsfonden och Voksenåsen har sin förhistoria från andra världskriget.
- Voksenåsens tillkomst.pdf 358 KB
Klicka på bilderna för att förstora.
Om inget annant uppges är bilderna tagna av Robert Nyberg.
För nedladdning:
Lisa Lipsanens välkomsttal.
Lisa Lipsanens välkomsttal.
För ledladdning:
Berättelsen om en unik bild.
För nedladdning:
Bertil Bernadottes tal.
Bertil Bernadottes tal.
