Stenen väger ca 15 ton och är ca 3 meter bred och 1.5 meter hög. Den kommer från området omkring Bukollen, ett fjäll i Flå kommun. Fjället ligger i södra delen av naturområdet Vassfaret. Flå kommun ligger ca 12 mil nordväst om Oslo.

Stenen transporterades hösten 1982 till Ingenjörsvapnets skola och övnings-avdelning på Hvalsmoen, ett numera nerlagt militärläger i Ringerikes kommun, strax norr om Hönefoss. Under vintern slutfördes där arbetet med inskrip-tionerna. Stenen blev sedan transporterad till Stockholm 6-8 juni och upprest den 9 juni 1983. Arbetet med att resa stenen skedde med assistans från Svea Ingenjörsregemente.

Alla kostnaderna kring minnesstenen finansierades av norska försvarsdeparte-mentet. Det söktes om bidrag från Norsk kulturråd, men ansökan avslogs med motiveringen att minnesmärket inte var att betrakta som ett konstverk. 

Från Vassfaret hämtades redan 1978 två liknande naturstenar som blev norska minnesstenar i London respektive Edinburgh. Det var säkert dessa stenar som inspirerade försvarsattachén, kommendörkapten Kåre Berg, till ett initiativ i Stockholm som resulterade i kung Olavs överlämnande fem år senare.

Vassfaret förknippas med Norges ockupations- och krigshistoria på flera sätt. Den centrala men svårtillgängliga bygden, där tyska trupper sällan opererade under ockupationen, var idealisk för ”slipp” från brittiska flygplan nattetid. Vid ett 40-tal tillfällen släpptes med fallskärmar militär utrustning och förnödenheter till väntande Milorg-förband på marken. Ingen annan enskild plats tog emot så många ”slipp”.
    
Det sista krigsåret beordrade norska överkommandot i London att Milorg skulle etablera fyra kommandobaser i fjällen norr om Oslo. Soldater skulle där hållas i beredskap för en eventuell katastrofal upplösning av ockupationen. En av dessa baser, ”Base Elg”, låg vid just Vassfaret. Då freden kom i maj 1945 fanns där vapen och förråd för c:a 2 000 man.  
  
 ”Gutta fra skauen” – ”grabbarna från skogen” i fri översättning – var ett begrepp under kriget för unga militanta norrmän. De uppehöll sig i skogarna för att öva i vapenbruk och undkomma inkallelser till arbetstjänst för ockupationsmakten.
Men de ”gutta” som tränade vid ”Base Elg” var av särskilt slag. Det var specialförband som organiserades för att värna om infrastruktur om de tyska trupperna i södra Norge skulle påbörja den brutala brända jordens taktik man hänsynslöst genomfört i fylket Finnmark.
 
En intressant koppling är att liknande utbildning av norska ”anti-sabotörer” samtidigt krigsvåren 1945 genomfördes vid Älgberget i Leksands kommun c:a 45 mil rakt österut från Vassfaret. Älgberget i de djupa skogarna i Dalarna var ett träningsläger för ”polistrupper” som dock evakuerades därifrån för att ge plats åt Milorg-män som kom direkt från Norge under sina täcknamn och vid sidan av normala gräns- och tullkontroller. Milorgchefen Jens Chr. Hauge kallade Älgberget för ”hjemmestyrkeskolen”. Inte så långt från Älgberget ligger Skeberg som var träningsläger för norska kommandosoldater.