60 000 norska medborgare flydde till Sverige under andra världskriget för att undkomma Nazi-Tysklands ockupation. De var den största flyktingskaran efter krigsbarnen från Finland. Norges exilregering i London utvecklade ett eget samfund med till stor del självständiga civila och militära verksamheter.
 
En första våg av 10 000-15 000 norrmän kom över gränsen under de två månader försvarskampen pågick efter det tyska överfallet 9 april 1940. De flesta återvände hem sedan striderna upphört. Bland de flyende fanns c:a 5 000 soldater som hoppats få fortsätta försvaret från svensk mark, men de blev i stället internerade tillfälligt.
 
Under de första krigsåren förekom missämja och protester eftersom flyktingar bemöttes godtyckligt av svenska gränsmyndigheter och som i 100-tals fall avvisades vid gränsen. Efterhand förbättrades samverkan, Sverige införde nödfallsviseringar och började behandla varje flykting som politisk flykting. En anledning var att Hitlers personlige ”reichskommissar”, Josef Terboven, hotat med dödsstraff för norrmän som flydde landet för att stödja Nazi-Tysklands fiender.
 
En första flyktingcentral organiserades 1941 i småländska Öreryd, men flyttades sommaren 1942 till det mer centralt belägna Kjesäter i Sörmland, vid västra stambanan Stockholm-Göteborg. Dit dirigerades alla som kom över norska gränsen. Där fick de nödvändig hjälp, sjukvård, pass etc och slussades ut på svenska arbetsmarknaden. Norsk arbetskraft ersatte inkallade svenska män och svarade krigsvintrarna 1942-43 för c:a 20 procent av landets vedförsörjning. Då polistrupperna började rustas skickades unga norrmän till deras träningsläger. Kjesäter styrdes i praktiken av norska myndigheter som bl.a. granskade om flyktingarna var ”patrioter”. 42 800 flyktingar passerade Kjesäter fram till befrielsen sommaren 1945.
 
Sympatier för Norge ökade hos svensk opinion i takt med att ockupationsstyret blev alltmer brutalt och aktioner genomfördes mot judar, studenter och välkända personer. Prominenta flyktingar medverkade i manifestationer mot Nazi-Tyskland och för t.ex. Svenska Norgehjälpen. Broderfolkets närvaro uppskattades också inom idrott och kultur. Tidningen Norges-Nytt ökade upplagan till c:a 40 000.
 
Mer läsning om de norska flyktingar i Sverige under kriget finns i dokumentet Ett alternativt norskt flyktingsamhälle i Sverige. Klicka här (pdf-format).